pannys

Något jag hatar mest av allt i hela världen är mytomaner!

Den första riktiga mytoman jag träffat var här på Gotland

och vi råkade hamna på samma skola! Det man fick höra

varje dag var falskt skryt om det mesta! Den här personen

är/var runt 20-års åldern och pratade om vart h*n jobbat.

h*n ska tydligen gått hela grundskolan och 2 år på gymn.

SAMTIDIGT har h*n jobbat 2 år som bagare och något år

som något annat på fastlandet och massa saker på Gotland.

Samt tatuerat och piercat (utbildad), jobbat på kontor som

ekonom och andra saker, lumpen med mera. Det folk frågar

då är "Hur gammal sa du att h*n var?" Jo just det, i 20 års

åldern. Under 25 fortfarande. Det är en sann mytoman!

Sen att h*n påstår sig vara modell och visar bilder som ser

bra ut fast med kapat huvud och sedan ser man på h*n själv.

Ja, ungefär något sådant!

---

Sen finns det ju andra som ljuger jävligt mycket också och kan tydligen
inget annat än att hitta på saker. Både om sina vänner och sina "fienden".

Jag kan inte annat än undra hur det känns att leva i en sån vantasivärld.

Säga till alla att man kan en massa saker för att man har erfarenhet sen

flera år tillbaka när man fortfarande är tonåring och vissa av sakerna

måste man vara myndig för att ens börja med och ändå har denne tonåring

gjort detta i fleeeeera år! Mår man bra av att ljuga så mycket eller mår man

bara sämre? Jag tror inte att jag hade mått bättre av det. Hur skulle jag

kunna leva detta påhittade liv när jag egentligen knappt kan någonting av

det man precis pratat om? Hjälp alla mytomaner att sluta ljuga. Känner du

någon mytoman? Hjälp personen genom att försöka få denne vara ärlig!

Både du som är i dennes närhet och personen själv borde må bättre av det!

Jag skulle aldrig kunna umgås med en mytoman mer än att hälsa på denne

ibland för att vara trevlig. Jag måste kunna veta att de jag umgås med har

i af NÅGOT innanför pannbenet! Annars är jag hellre ensam!